Ett år utan dig.

I dag är det ett år sen jag for till stallet och var en sista gång med dig sedan lastade jag in dig i trailern för din sista resa, jag var med dig nästan till slutet. Nu får jag leva med valet som jag gjorde, visst är det jobbigt men det känns fortfarande som det enda rätta och jag tror inte att jag skulle må så bra som jag gör i dag om jag skulle ha valt annorlunda. Du betydde verkligen allt för mig och när jag förlorade dig försvann en del av mig, sakta har jag plockat i hop bitar för att bygga upp den delen som försvann med dig och jag har nästan lyckats men jag tror inte att jag aldrig kommer lyckas till 100%.