Efter mitt förra inlägg så måste jag ju göra ett om dem som hjälpte mig mest efter det som hände i fjol och det är förstås Ihme och Leevi. Den som betydde mest var ändå Ihme, han gav mig nya utmaningar och någonting att tänka på. Utan Ihme vet jag inte om jag skulle leva idag och om jag skulle göra det så skulle jag inte må så bra som jag mår nu. Visst finns det jobbiga dagar men jag vet att Ihme och Leevi finns där och jag kan när som helst ta en sväng dit. Det enda som verkligen hjälper när man har haft en dålig dag eller vecka är att hoppa upp på hästryggen och fara ut och galoppera i skogen. Man behöver inte tänka på någonting över huvudtaget.
Det är förstås inte bara hästarna som har hjälpt mig, Nappe har också varit viktig och mina kompisar (ni vet vilka ni är).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar