Goodbye.

Nu skulle vi ha varit tillsammans i ungefär tre år men jag står här ensam och saknar dig. Det är snart ett år sedan jag lastade in dig i trailern och förde i väg dig på din sista resa. Jag vet att det blev bäst så här men jag saknar dig fortfarande varje dag. Du fanns alltid där för mig när jag behövde dig, till och med sista dagen när jag kom gråtande till stallet och tog en sista promenad med dig försökte du trösta mig och säga att allt kommer att bli bra.
Du var den bästa hästen jag någonsin kommer att få så snäll och omtänksam, du var verkligen någon jag kunde lita på i vått och torrt. Vi hade så många fina stunder tillsammans, visst hade vi dåliga också men du var den som gjorde mitt liv värt att leva. Att sedan en dag vara utan dig och allt jag levde för gjorde så ont och det gör det fortfarande men jag har lärt mig att klara av vardagen igen och hitta nya saker som gör livet värt att leva.
Jag älskade dig så mycket, det var därför jag var tvungen att ta det beslutet som jag tog skulle jag inte ha älskat dig så mycket skulle du kanske leva idag. Jag ville bara vara säker på att du inte skulle hamna i fel händer och att du aldrig skulle behöva lida mer. Jag vet att många säkert tycker att jag är en hemsk människa när jag tog det beslutet som jag tog men om man älskar någon så kan man inte låta dem få ett dåligt liv. Skulle jag få möjlighet att välja på nytt skulle jag nog göra samma val igen.
Jag var med dig nästan ända till slutet och om det är något jag ångrar så är det det att jag lämnade dig de sista minuterna i ditt liv och att jag sista tiden inte klarade av att vara så mycket i stallet med dig som jag borde ha varit. Jag har gått vidare med mitt liv men jag kommer aldrig att glömma dig, du lärde mig så mycket och jag är evigt tacksam för att jag fick ha dig i mitt liv.

Den här är till minne av Ossi, det är en massa blandade foton och de kommer inte i någon ordnings följd men de två sista bilderna visar varifrån vi började och de andra visar hur långt vi kom under vår tid tillsammans.